Nostalgi á la 2008

Jag tittar just nu igenom foton från förra året, och jag måste erkänna att det, trots allt, var ett ganska fint år. Jag vet att jag flera gånger har sagt att det var det sämsta året någonsin, och jag kommer säkert säga det igen, men när jag tittar på fotona känns det ändå som att det bra vinner över det dåliga. Men det är just nu, alltså.

Det jag kommer fram till är att jag saknar mannen med det långa håret lite (alltså, egentligen håret då men han också), den fejkade snön, de enorma smultronen och Bondposen. Roddsilvret är ju inte heller något man glömmer i första taget. Men i år blir det guldmedaljer. Plus en enorm pokal.
 

Roddsilver 2008
På baksidan står det "Gymnasie Regattan". Haha, särskrivet av Tibble sam-sam eller?

Slumpmässigt funnen, fantastisk krönika

Jag blev underbart glad av att läsa den här krönikan. En sån passion hon skriver med hittar man inte ofta. Den beskriver så mycket mer än just det som man läser. Fantastiskt helt enkelt.

Gladys Knight and the Pips - Midnight train to Georgia

Inte riktiga the Pips, utan det är Ben Stiller, Jack Black och Robert Downey Jr.
 

Parade through the pouring rain

Saker som gör mig glad i det här mysvädret, men annars också.
 
Skrattattacker. Musik som betyder något. Människor som kan börja skratta helt utan anledning, särskilt under prov. Filmer av bröderna Coen. Marit Bergmans hår. Parodier av bären. Du. Internskämt. 20-talsmode. 30-talsmode. 40-talsmode. 50-talsmode. 60-talsmode. 70-talsmode. Människor som känner en riktigt väl. Nybakta kanelbullar. Jämtland. Iggy Kott. H och E. Nagellack. Te. Grönt. "To Brazil". Dans. Elin. Minnen. Skåne. Lärarskadan nummer ett; att utbrista "schh" när det är helt tyst. Att fastna i ett par alldeles för tajta, lila byxor med hög midja. Töntiga musikvideor. Danmark. Människor som tycker saker. Chokladglass.


Filmtips: Help!

Titel (år): Help! (1965)
Genre: Komedi, musik
Skådespelare: John Lennon, Paul McCartney, George Harrison, Ringo Starr m.fl.
Regissör: Richard Lester
Ett citat: "Hey, it's a thingie! A fiendish thingie!" - George
Betyg: 5 gröna skor

Handlingen i Help! kretsar kring The Beatles, eller snarare hur Ringo Starr (Beatles trummis) får hjälp av resten av bandet. Ringo (som, för er som inte vet, alltid har ett flertal ringar på sig) har fått en ny ring av ett fan, men ringen visar sig vara del i en offringsprocess för en religiös sekt i Asien (Indien tror jag, kommer inte ihåg om de nämner det i filmen eller inte, men det verkar vara det i alla fall). Eftersom den som egentligen skulle offras inte har ringen, måste sekten ta tillbaka ringen eller offra Ringo istället. Men det är inte bara sekten som vill ha ringen, utan även några galna vetenskapsmän som tror att de kan styra världen om de får ringen.
 
Help! (1965)
Ringo, Paul, John och George.  
 
Help! är en riktigt rolig film, och särskilt rolig blir den för de som gillar eller rentav älskar The Beatles och deras musik. Musiken har stor betydelse i filmen, och texterna blir om möjligt ännu bättre när man ser The Beatles sjunga dem i olika situationer, den ena konstigare än den andra.

Min favoritscen är nog när de åker skidor och kälke i Alperna. Den värmer hjärtat varje gång.

And don't unpack them until you reach Brazil

När jag vaknade idag var mitt huvud tungt som ett stenblock, men jag gick upp ändå. När jag sitter och äter frukost ringer telefonen och mamma svarar. Mamma säger efter ett tag att jag har telefon. Det är min faster som vill säga grattis på namnsdagen. Mamma ser skyldig ut. Efteråt frågar hon vad jag vill ha i namnsdagspresent. Jag svarar på skoj "kanelbullar", och vet ni, det verkar faktiskt som att jag kommer få det, yay. Självklart ska jag hjälpa till också, det blir godare om man hjälper till! Mängden kärlek i bullarna blir ju större, tihi.

Marit Bergmans låt "To Brazil" är förresten en av de bästa låtarna jag har hört. Hela albumet 3.00 a.m. serenades som "To Brazil" är från är dessutom otroligt bra.
 

Marit Bergman

Internationella naturare har roligare

Igår var det öppet hus på DaGy och det visade sig bli ännu roligare än gångerna innan. Jag, Amy och Ullis var där från tvåan och fyra ettor var där också, och hjälpte till att prata med folk som vill gå vår linje i höst. Åh, jag skrattade typ hela kvällen tack vare en av ettorna; Elin. Hennes humor är så bra! Amy sa att hon var som jag fast mer hyper, haha. Men det är ju positivt. Dessutom smög vi lite då och då till bildsalen och tog godis till alla oss internationella människor från esteterna. Annars brukar ju vi få frukt (skolans skämtsamma "kunskapens frukt") där vi är, men inte igår inte. Men jag och Elin hittade några clementiner hos SIH ändå.

Jag ska alldeles strax gå mot bussen, har sovmorgon och börjar inte förrän 9.40. Men jag skulle gärna börja 8.10 istället för att sluta 15.45 på en fredag. Gah, vad peppad man känner sig med matte sista lektionen också, mmhm.

Hatar är ett starkt ord, men ibland inte starkt nog

Jag hatar min klass. Det gör jag verkligen. Det finns ingenting bra med den och det kommer det aldrig överhuvudtaget att finnas heller. Har det inte gått för långt om man hoppas att man ska bli sjuk och få stanna hemma? Att man missar två bussar för att man inte orkar med samma människor dag ut och dag in? Att man faktiskt slutat bry sig om vad man får för betyg, eftersom motivationen är som bortblåst?

Jag hatar mitt liv. Jag vet inte om det var så bra innan allt det där kom och (för)störde, men jag vet att det var bättre i alla fall.

Jag hatar allt som händer just nu. Jag ser ingen mening med det.

Jag hatar att du ljuger för mig. Fortfarande. Efter allt som har hänt borde du visa att du förstår.

Jag hatar de som säger att "det kan väl inte vara så farligt" eller "se det positiva". Ni skulle inte säga så om ni verkligen visste hur det kändes.

Love is my drug, is my medicine

Är man svag om man följer vad hjärtat säger istället för vad hjärnan vet är det bästa?

John ME feat. Amanda Jenssen - Love is my drug

Det skär i hjärtat.
 

Ännu en plugghelg

Just nu är jag hemma hos min käre vän Elin. Vi ska precis se Duplex på TV4, men jag passade på att sno datan ett tag. Jag har ju trots allt inte uppdaterat på ett tag.

Idag har jag pluggat kemi tillsammans med Marcus, men han var ju inte direkt till någon hjälp, eftersom han läser A-kursen och jag B-kursen. Men det var trevligt ändå. Efteråt åkte jag hem till Elin, för hon hade tråkigt, och nu sitter vi som sagt och ser på film.

Imorgon blir det mer kemiplugg, och sen ska jag nog bara njuta av det sista av helgen.

Natur vs sam

Idag på mattelektionen hade vi genomgång av lite nya saker. Matteläraren skriver upp några extremt jobbiga differentialekvationer och frågar om vi kan derivera dem. Plötsligt hör jag ett ångestfyllt kvidande vid min högra sida, så jag vänder mig om och ser Ullis med skräck i blicken och huvudet halvt böjt över sin nya, fina matte D-bok.

Tidigare på dagen hade jag och Ullis upptäckt att vi kan gå nästan vilken utbildning som helst efter gymnasiet eftersom vi läser så många användbara kurser. Till skillnad från vårt älskade Lingon som läser bland annat Kultur och idéhistoria. Vad man nu kan ha användning för den till. Sam, allstå.

Ord

Tänk att ord påverkar en så mycket som de faktiskt gör. Både de man läser och skriver, de man säger och hör. 

Tänk att innebörden av ett ord är olika beroende på vem man frågar, beroende på vad man har upplevt, beroende på vem eller vad man associerar det till.

Som igår, när jag var på väg hem. Då såg jag en reklam för en plats där jag var för länge, länge sen, tillsammans med människor som betydde mer än jag anade då. När jag läste de där få orden på affischen kom allt tillbaka. Hur du var, hur du uttryckte dig, ditt särskilda finurliga sätt att beskriva allt från det enklaste enkla till det mest komplicerade av allt.

Ordens makt är stor, och just därför är det viktigt att man väljer dem med stor noggrannhet.

Somliga har det i blodet

Grattis till min Elon som jag är otroligt stolt över just nu. Det bor allt en liten filmanalytiker där inne!

Idag har jag haft nationella prov i fysik A, men jag vet inte hur det gick riktigt. Bra gick det ju i alla fall, men hur bra får vi se senare. Jag tror att det här är det provet jag har pluggat mest inför någonsin faktiskt, men det jag ville skulle komma (det roliga, ja ni läste rätt) som typ värme och sånt, kom det nästan ingenting på. Trist.

Efter det hade vi lunch och sen engelska med en väldigt rolig vikarie från Gibraltar. Han hade bara varit här i Sverige i fyra månader, och pratade redan jättetydligt och bra. Sen var det teater! Woho, en del freaky dancing såg vi och det uppskattades även av Ullis som inte var där när jag och Amy gjorde en egen tolkning av den på väg till bussen.

Åh, förresten! Mitt nya schema som börjar gälla nästa vecka är relativt bra, förutom att vi börjar 8.10 varje dag, har två stora håltimmar, långa luncher och lite annat som man kan klaga på. Men! Det positiva är att jag har idrott varje dag förutom onsdagar! Woho, drömschemat eller vad? Haha, okej, nu ska jag inte bli överexalterad här, men det är ju så att jag har lovat mig själv att stretcha efter varje pass. Ordentligt också. Och vad innebär det?

Jo! Att jag kommer vara väldigt vig till sommaren! Vad nu jag behöver det för, haha, skryta framför stela Ullis kanske. Oj, hoppas hon inte läser det här, tihi.

"Nu gråter jag här också."

"Åh jag hör hur ditt hjärta slår nu."

Det är nog veckans konstigaste citat tror jag, i alla fall i den situation som det sas, förutom "Neej, det är bara Amy som får tafsa, hon har fri tillgång!". Den är mysig också, hihi.

Idag har jag handlat med mami och papi, hjälpt syrran med massa saker, pluggat fysik och letat efter bra recept på cocoskakor som jag snart ska baka. Fick ett recept efter några timmars letande/frågande, så nu hoppas jag att de blir goda.

Jag tycker att den här första veckan i skolan var ganska mysig, trots allt plugg. Man fick ju träffa alla människor igen och skratta åt endel lärare, åh lovely times. Det bästa var på idrotten igår när vi spelade basket och två av killarna sprang in i varandra, vände sig ansikte mot ansikte och tittade på varandra som om de precis skulle kyssas. Men det gjorde de inte... besvikelse. Haha.

Förresten så är projektarbetet kirrat nu också, jag och Ullis kom på vad vi vill göra, efter alla tusentals konstiga idéer.

I'll be the butt, you'll be the boobs and she'll be the hair

Tur att jag har Amy, särskilt idag! Annars skulle jag verkligen inte ha kunnat hålla mig från att berätta en del saker som jag var tvungen att få ur mig, för olika människor. Och det skulle inte ha varit bra, kan jag ju säga... någon skulle kanske ha blivit arg. Hihi, inte för att jag skulle ha lyssnat på henne, men det skulle ha känts jobbigt att hon visste det ändå.

Nu på senaste tiden (sen jag började min antidepp-period), har mitt humör blivit mycket bättre! Jag är glad konstant. Eller det var väl att ta i, men nästan konstant i alla fall. Jag brukar få höra att jag "alltid är glad" eller att jag "alltid går runt med ett stort leende på läpparna", och visst det stämde väl förut också, men det var ju under ett par månader som det bara var när folk tittade på mig. For show som det heter. Nu är det annars också, när jag egentligen inte "behöver" le. För visst är det som man säger, ett gott skratt förlänger livet. Plus att man gör andra människor glada på kuppen.

Jag borde inte bry mig, men det var så gulligt sagt, det värmde lite så här i vinterkylan.

My life as deaf

Nu sitter jag här och försöker plugga, men det är inte så lätt på grund av alla ljud som kommer från vår kära tv i vardagsrummet, på nedervåningen. En liten, enkel fråga bara: när blev min familj döv?

Ljudet är typ på det högsta och det hjälper inte ens att stänga dörren. Gosh. Jag får helt enkelt säga till dem nu när jag ska hämta, ta-da... fruktsallad.


Filmtips: Tillsammans

Titel (år): Tillsammans (2000)
Genre: Komedi, drama
Skådespelare: Michael Nyqvist, Lisa Lindgren, Gustaf Hammarsten, Henrik Lundström, Cecilia Frode m.fl.
Regissör: Lukas Moodysson
Ett citat: Tet har på sig lackskor, som ni kanske kommer ihåg från när ni var små.
Stefan: "Varför har du tjejskor?"
Tet: "Det är inte alls tjejskor, det är helt vanliga gymnastikskor."
Stefan: "Det är visst tjejskor!"
Tet: "Är det inte alls, jävla fascist!"
Betyg: 5 gröna skor

Utan att ta i kan jag nog säga att Tillsammans är en av de bästa svenska filmer som gjorts. Dessutom är det ju inget minus eller ens en slump att den är gjord av Lukas Moodysson, som tidigare hade gjort Fucking Åmål, och senare Lilja 4-ever. Både manuset och rollbesättningen är perfekta, och det känns verkligen äkta som en dokumentärfilm om 70-talets feminister, kommunister, socialister och de däremellan.
 

Tillsammans (2000)
 
I Tillsammans vävs, liksom i Love actually och många andra filmer, flera berättelser ihop till en och samma. Det är dels den om den första kärleken mellan Eva (Emma Samuelsson) och Fredrik (Henrik Lundström), dels den om att finna sig själv vilket rör alla karaktärer i filmen, men också om att försöka förändra samhället och personerna i det.

Jag vet inte riktigt vad jag mer kan säga om handlingen utan att berätta alltför mycket, men jag kan säga att filmen passar alla; från den som vill se en film som får en att fundera, till den som bara vill se något att skratta åt. För det finns det gott om i Tillsammans; saker att skratta åt. Den är gjord med en sån enorm humor och värme att det känns som att man faktiskt känner de människor filmen kretsar kring.

Framåt, attack

"Men han... vad heter han? Hm.. jaja..."

Elin har intagit försvarsposition. Vi diggar det.

Filmtipset kommer snart för alla er som spänt väntar. Eller ja... om det nu finns någon som gör det, haha.

Filmtips on it's way

Jag kom på att jag inte skrev något filmtips förra veckan och hittills inte den här veckan heller, så ikväll planerar jag att lägga upp åtminstone ett filmtips. Vi får se om det blir två den här veckan för att ta igen det missade.

Jag tror jag vet vilken film jag vill skriva om i alla fall, och det är ju alltid en början. Jag kan ju avslöja att det inte är Twilight, haha.

Geldrop, Holland

Jag är lite orolig. Jag läste nämligen i DN Söndag igår att bland annat Holland, Norge och Malta har konstig mat och om man åker dit går man garanterat ned i vikt. Det stod i en artikel om hur man lyckas med nyårslöftet, och just det här tipset handlade om att gå ned i vikt. Hur ska jag klara mig? Okej, jag vet att jag inte behöver oroa mig ännu, det är trots allt flera månader dit (men det går nog ändå rätt fort). Men jag kan ändå inte låta bli att föreställa mig maträtt efter maträtt som är konstigare än den andra.

Idag tittade jag därför i vår kartbok för att se var Geldrop ligger, som är staden vi ska till. Den ligger relativt nära gränsen till Belgien, och där är de ju kända för sin fantastiska choklad! Jag hoppas på att det har spridit sig till Geldrop så kanske man får choklad varje dag. Fast det är ju inte bra heller, jag vill ju inte behöva två säten i planet hem. Nej, men jag hoppas att jag är en av dem som tycker om holländsk mat. För seriöst, hur hemsk kan den vara?

Jag lovar att hålla er uppdaterade. Jag kan till och med skriva en superkrönika om deras mat när jag kommer hem.

Apropå kartan här nedanför. Geldrop är en ganska liten stad tror jag, men den ligger i alla fall i närheten av Eindhoven, som är precis till vänster om där det står "Germany". Om ni inte vet var Holland ligger i Europa, så ser ni det på minikartan i vänstra hörnet.

Karta över Holland

Muse - Supermassive black hole

Den här låten visade Amy mig för någon vecka sen, och jag tyckte faktiskt att den var bra då också. Men nu kan man ju tänka tillbaka på filmen när man hör låten och koppla ihop den med scenen den var med i.
 

Twilight

Jag trodde aldrig att jag skulle säga eller skriva den här meningen; igår var jag och såg Twilight. Herregud vad den var bra! Jag kunde inte sluta stirra på Robert Pattinson, för han var så otroligt obeskrivligt snygg. Jag satt nog och gapade och såg allmänt dum i huvudet ut hela filmen, men vem bryr sig? Gosh. Haha, en rolig sak när jag såg filmen var att jag tänkte på hur de beskrev vampyrer som bleka och med kall hud. Är inte det jag på pricken? Jag kanske är en vampyr, wooh.

Jag var i alla fall tvungen att sms:a Amy och skriva att jag inte kunde prata med henne i telefon igårkväll för att jag skulle se just Twilight. Hon är förresten anledningen till att jag inte har sett filmen tidigare, eftersom hon hela tiden tjatar om den och om hur bra den är, därför hade jag bestämt mig för att bojkotta den. Men nu sitter jag här ändå, helt kär. Bara jag inte börjar läsa böckerna, då har det nog gått för långt. 
Robert Pattinson
Robert Pattinson

"Just because something starts differently, doesn't mean it's worth less."

"Se Vallentuna och dö."

Med risk för att låta som en pensionär; vilket fint väder det är idag! Strålande solsken och bitande kyla (minus 10 grader, när jag tittade senast). Idag ska jag plugga fysik, oväntat va? Men jag ska faktiskt plugga med någon annan så jag måste släpa mig ut i kylan ändå. Tur att det finns bussar, säger jag bara.

Igår hade jag en väldigt rolig kväll med Elin. Tänk vilka mysiga människor från landet det finns...

Nu ska jag plugga lite innan jag beger mig iväg för att plugga igen, men tills vi hörs igen säger jag bara;  lyssna på Glasvegas - Daddy's gone. Eftersom den inte går att "embed" från youtube så får jag ta en annan låt då, så här kommer Peter, Bjorn and John - Objects of my affection. Ibland är man bra stolt över att vara svensk. Vilken musik som finns här!
 

Elin, the matchmaker

Elin och jag sitter och pratar om min "typ" just nu, och enligt henne är han så här:
- Han har humor
- Är social
- Är omtänksam
- Är framåt
- Är inte för dum i huvudet ("lite dum i huvudet är roligt, men inte när det är för mycket", "inte så det skadar dig")

Så, mystery man, finns du där ute?
(Nej, jag menar inte allvar. Pervo.)

Yippie ki-yay

Jag såg nyss slutet av Die hard 3 samtidigt som jag drack alldeles för stark varm choklad, så nu mår jag lite illa. Inte fräscht att se någon gå av på mitten, och en annan ha en ståltråd i axeln som han sen drar ut med hjälp av tänderna. Usch.

Förutom min lilla paus, har jag faktiskt varit duktig och pluggat fysik hela dagen. Jag har till och med läst min engelskbok In cold blood. Segt är ordet. Men Marit Bergman fick mig på bättre humör. Som alltid.

Shout out louds - Never ever

Okej, jag vet att det blir många musikinlägg i min blogg, men så får det vara för jag kan inte leva utan min musik. Jag upptäckte den här låten alldeles nyss, tror inte att jag har hört den förut, fast jag trodde att jag hade hört alla Shout out louds' låtar. Bra är den i alla fall.
 

The Smiths - The boy with the thorn in his side

Gud vad glad jag blir av den här låten. Dels för att jag alltid sjunger den när jag ska irritera min syrra (ibland slänger jag in en särskild dans också), dels för att första gången jag hörde den var det när jag såg en jättekonstig brittisk musikal-/polisserie som hette Blackpool. Leta upp klippet på det själva om ni vill.
 

Obetalbar dans och skjorta/jacka.

Uttråkad är bara förnamnet...

Det här kan ha varit jullovets tråkigaste dag... fysikplugg hela dagen. Fast Amys töntsms och Ullis nördsms gjorde mig ganska glad ändå. Jag blev lite orolig ett tag när jag trodde att jag hade missat ett helt kapitel (oh no), men det visade sig att vi inte behövde kunna något av det.

Just nu lyssnar jag för fullt på Thrill me med TSOOL som är med i förra inlägget, och det är ungefär så jag känner... won't you thrill me, thrill me, thrill me now, show me what you got. Med stor betoning på "now". Jag är otroligt uttråkad, och det är Elin med, så thrill us now. Haha, fast jag vet ju vad Elin egentligen vill göra... men jag orkar inte följa med. Sorry, Pelon!

Thrill me now, show me what you got

Första dagen på det nya året avklarad. Idag har jag vaknat hemma hos Elin efter en väldigt rolig natt. Det var en konstig nyårsafton, men mysiga människor var där och gjorde mig jätteglad så det var bra ändå. Sitter fortfarande och flinar åt vissa saker, t.ex. Daniel när han "viskade" hemliga (?) saker. Inte för att jag tror att den det handlade om var tillräckligt klar i huvudet igår för att förstå någonting av det, men men.

Ikväll har jag varit på bio också, såg Allt flyter med Ullis och Emelie. Den var kul, men om man har alltför höga förväntningar innan blir man nog ganska besviken.

Jag är på konstigt humör, halvt uttråkad och halvt borta i tankarna. Men jag är fortfarande glad, vilket bara kan bero på en sak; känslan av att äntligen vara fri. Verkligen. Men jag väntar fortfarande på att allt ska komma tillbaka, för jag är så van vid att alltid ha de känslorna med mig.

Imorgon blir det fysikplugg hela dagen. Sen på kvällen tänker jag inte ens tänka på Newton, gravitation och krafter åt alla håll. Mmhm, jag ser fram emot det.
 


The Soundtrack of our Lives - Thrill me

RSS 2.0