År 2008:s allra sista inlägg

Att skriva eller inte skriva ett "Året 2008"-inlägg.
Nej, jag tror inte att jag ska skriva ett... dels för att jag inte har tid, dels för att ja, vad ska jag skriva? Eller okej, jag kan ju skriva ett litet omdöme i alla fall.

För mig är år 2008 något jag kommer minnas för evigt. Töntigt, jag vet, men faktiskt så trodde jag inte att jag någonsin skulle få ett sånt här år. Tänk vad mycket som har hänt egentligen. Inte för att jag tänker skriva det här, så till er som vill veta: de é zynd. (Nej, jag kommer aldrig sluta använda det uttrycket. Tack Stefano.)

Nästa år hoppas jag och håller tummarna för att alla som jag känner som deppat över olika saker (inklusive mig själv) ska få ett riktigt bra år. Men en liten varning dock: lova inte för mycket i era nyårslöften, det brukar ändå sluta med att man bryter dem. Själv ska jag lova mig att ha riktigt roligt år 2009. Inga dalar som i år... eller det är klart, några måste ju finnas för att man ska nå topparna också, men jag vill inte försöka bestiga Mount Everest eller så... jag nöjer mig med Åreskutan nästa år. Den är ju faktiskt inte så svår att klättra upp på. "Som en älg", som mamma sa om min klättringsstil när jag kämpade mig upp där för något år sen.

Nu ska jag äta nyårssupé med familjen och faster. Ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla.

Och Emelie, Grinchen finns inte mer, eller hur?

Tell me, tell me, tell me

JAG VILL VETA!

Det är inte nyttigt för en människa att vara såhär nyfiken!
Gash, jag måste öva upp mina övertalningsskills igen...

I'll be back.

Förresten, jag känner för att prata med spansk brytning. Hmm...

"Får vi låna ett ägg?" - "Vadå 'låna'?"

Jag måste säga att min lilla antidepp-period som började igår har gått jättebra, eller hittills i alla fall.

Igårkväll var jag med Elin, Iris, Robin och Jocke. Vi lyckades, efter väldigt mycket problem, baka en italiensk chokladkaka. Tack till Elins snälla partygranne som gav tre mysko tonåringar ett ägg! Spread the love, people! 
Som vanligt hade jag och Iris skyhöga förväntningar på det vi åstadkommit, men gott var väl inte direkt det första ordet som poppade upp i huvudet när man smakade en bit.

"Det är ju bara luft."
"Det smakar ugn."
"Det saknas någonting."
"Ja, chokladbitar!"
(Hrrm, ja jag sa tre av de sakerna... otacksam? Nej, verkligen inte.)

Sen såg vi lite på film (Nära och kära), pratade, fnissade lite som små flickor och Jocke startade till och med en ny trend ("mmhm"). En myskväll helt enkelt.

Idag har jag bara varit i Täby C med Marcus ett tag. Jag hittade ingenting själv, men jag fick vara smakråd åt honom. Finfint.

Nu blir det middag!

"Jag måste gå och skaffa mig ett porträtt av henne."

Okej, jag måste erkänna att jag inte trodde på min svensklärare när hon sa att Mycket väsen för ingenting skulle vara rolig. Men här sitter jag och skrattar åt en komedi skriven runt år 1600. Det roliga är ju såklart själva texten, men namnen är inte så dumma de heller.

Borachio. Lite likt spanskans borracho = full.
Balthasar. Behöver jag säga någonting mer?
Dogberry. Jag skulle vilja se ett sånt bär.
Stenkol. Kan man verkligen heta det? Vill man verkligen heta det?

Jag är så glad att jag inte valde Molière. Go Shakespeare!

No I really can't tell you what he told me, but it was a lie

Hur fan kan jag ha låtit dig få så mycket makt över mig?
Vad har du någonsin gjort för att förtjäna mig?

Nej nu är det slut med såna här deppinlägg i bloggen. Jag kanske inte direkt mår bra ännu, men om jag fortsätter såhär så är det ju du som vinner och jag som förlorar. Och du har verkligen ingen rätt att vinna, när det är du som har gjort fel.

Nej nu ska jag bli stark igen, precis som Elin sa häromdagen. Jag vägrar leva i ditt patriarkat, det räcker som det är i dagens samhälle redan.

Jag vet att det har vart många, men nu är det slut. Förlåt alla som läst inläggen. Hoppas ni inte blev på alltför dåligt humör.

Feminismen, my saviour through all time.
Vem vet, jag kanske blir radikalfeminist den här gången?
 
Feminismsymbol

I drömmarnas värld är vi alla fria

Tack Amy, för att du har lyssnat på mig typ hela kvällen. Det var snällt. 

Jag tror jag ska gå och lägga mig nu, före tolv för en gångs skull. Håll tummarna för att imorgon blir en bättre dag.

The Hives vs. Cyndi Lauper in a Christmas duel

Lyssna på texten. 
  

Spelar inte längre någon roll, jag orkar inte slåss

Jag vet inte vad jag ska göra längre, hur jag ska bete mig. Jag brukar ge andra personer råd om de behöver det, men när det gäller mig själv vet jag ingenting. I alla fall inte nuförtiden. Jag är en sån där bestämd person som vet vad hon vill och vad hon tycker. Eller är förresten, var menar jag nog.

Det är lite som att jag har slutat kämpa, för det finns liksom inget värt att kämpa för längre. Det kanske inte ens fanns det förut heller, men det kändes ändå som det.

Men vad förväntar jag mig egentligen? Att leva lycklig i alla mina dagar? Att allt ska vara bra dagar och solen skiner och allt det där? Nej. Men lite ärlighet vore trevligt för ovanlighetens skull.

Om du nu skulle läsa det här, vilket du inte gör, skulle du förstå mig. Du säger att du vill att allt ska vara bra, att du lyssnar, att du förstår mig. Men det gör du inte. För du lever i en bubbla av kevlar, och du kommer aldrig växa ur den.

Men vad hjälper i såna situationer som denna?
Kent är svaret. Tack.

The Wannadies - You and me


Du kommer fortsätta, finns inte mycket mer att säga nu

Moget att gråta för något jag redan borde ha förstått från början.
Aldrig mer.
 
"Du lyssnade säkert inte ens när jag sa det. Som vanligt."

We wish you a merry Christmas...

God jul till alla er som läser detta.
Hoppas ni får en riktigt mysig julafton. Med mycket snö.
 
God jul

Letters to Cleo - I want you to want me

Bara för att jag nyss såg 10 orsaker att hata dig med Heath Ledger och Julia Stiles, måste jag lägga upp den här låten.
 

Skenet bedrar

Utsidan kanske ler, men insidan är lika trasig som förut.

Det här kommer bli den sämsta julen någonsin.

Arctic Monkeys - Brianstorm


Filmtips: Love actually

Titel (år): Love actually (2003)
Genre: Komedi, drama, romantik
Skådespelare: Hugh Grant, Keira Knightley, Bill Nighy, Colin Firth, Martine McCutcheon m.fl.
Regissör: Richard Curtis
Ett citat: "But you know, the thing about romance is... people only get together right at the very end." - Sam
Betyg: 5 gröna skor

Love actually, ja. Det är ju en film som de allra flesta jag känner har sett, men den är så bra att jag känner att jag måste skriva en liten kärleksförklaring till den.
Filmen handlar om relationer människor emellan, för att beskriva det kortfattat. Den utspelar sig i bland annat London och Frankrike veckorna före jul och den består av flera olika småhistorier som flätas samman. Det är bland annat en historia om Englands nye premiärminister (Hugh Grant) som har lite småproblem med sitt nya jobb (eller snarare en viss medarbetare), om Colin Frissell (Kris Marshall) som vill åka till USA, eftersom han tror att det är enklare att få en flickvän där än i England och om Sam (Thomas Sangster) som är olyckligt kär i Joanna (Olivia Olson).

Love actually
sprider verkligen julkänslan och är mysig att se oavsett om det är juletid som nu eller bara mysigt filmväder. Efteråt lämnas, i alla fall jag, med en längtan att åka till London och fira jul. Men, som sagt, allt är ju bättre i filmens underbara värld.
 
Love actually (2003)

It doesn't matter, baby, 'cause your hair is ugly too

Finkänslighet kanske inte är ett ord jag någonsin kommer förknippa med dig, men någon gräns finns det ju. Är du helt döv för vad du själv säger till folk omkring dig?

Och nej, det här gäller inte den dig som alla verkar syfta på när de pratar med mig just nu.
Och nej, jag är inte sur eller någonting, jag bara måste påpeka det här.
Orka att ni som tror att ni känner mig inte förstår mig alls. Lägg ner.

Ikväll eller ja, senare i alla fall kommer nog mitt första "veckans filmtips" upp på bloggen. Håll utkik. 

Update: "Veckans filmtips" kommer upp imorgon istället, för just nu orkar jag inte tänka. Håll ut.
 

Mando Diao - Down in the past

The Bard of Avon och en kärlek

"My story starts at sea... a perilous voyage to an unknown land... a shipwreck... the wild waters roar and heave... the brave vessel is dashed all to pieces, and all the helpless souls within her drowned... all save one... a lady... whose soul is greater than the ocean... and her spirit stronger than the sea's embrace... not for her a watery end, but a new life beginning on a stranger shore. It will be a love story... for she will be my heroine for all time. And her name will be Viola."
- Shakespeare in love (1998)


När vi såg Shakespeare in love i skolan, tyckte jag först att den var lite jobbig, men efter ett litet tag upptäckte jag hur bra den faktiskt är. Helt underbar, så se den om kärlek och vackra ord är saker du tycker om. Oj, vad fint det lät.

Förresten har jag funderat på om jag ska ha ett "veckans filmtips", där jag skriver som en minirecension av olika filmer jag gillar. Vem vet, kanske lyckas jag övertala någon att se en av mina favoriter?

En sten har flyttats från mitt hjärta

Man vet inte vad man har förrän det är försent.

Jag hoppas att vi klarar det här nu. Jag tror att vi klarar det här nu.

But really, this all seem quite meaningless

Idag var en... ja vad ska man säga, meningslös dag. Jag hade en lektion och sen slutade jag. Och det jag gjorde under den lektionen, som var en mattelektion, kunde jag lika gärna ha gjort hemma eftersom vi jobbade med våra extrauppgifter. Skoj, skoj.

När jag kom hem såg jag och syrran på Fyra bröllop och en begravning, och sen gick vi till vårdcentralen för att få vår sista dos av twinrixvaccinet. Sen när vi kom hem igen, såg vi på ännu en film; Go'dag yxskaft med Barbra Streisand. Om ni får möjlighet, se den! Den är värd att se bara för att Barbra är så vacker i den filmen, alla hennes kläder är underbara!

"Jag tror jag har blivit lite mer fysisk på sistone"

Jag är jättestolt och mallig just nu, har berättat (skrikit ut) det här kanske tio gånger hittills för olika människor. Idag när jag och Ullis satt och jobbade med vårt Isaac Newton-projekt, skrev jag ner en formel som jag tyckte förklarade kraften enligt en av Newtons lagar (jag hittade på något som verkade rimligt). Det var någonting med p' (t) = F vilket är samma sak som (mv)' (t) = F. Haha, för er icke-naturare där ute säger jag bara att det har något med en förändring att göra, här var det rörelsemängdsförändring.

Men i alla fall, så behövde vi ett exempel och eftersom vi inte kom på något själva hämtade vi vår fysiklärare Marcus. Han läste igenom det vi hade skrivit och sen sa han en annan formel: F = ma. Men Ullis sa att vi ville ha en formel med tid (t) i och då visade vi min formel. Han sa att den fungerade men att man inte lär sig den förrän i fysik B... "Eller nej, den kommer ni inte ens lära er där". Han såg lite chockad/förvirrad ut efteråt, haha. Jag vet inte om det var för att han tyckte att jag var otroligt smart eller om det bara var för att han gjorde sin vanliga min. Jag är nöjd oavsett.

När jag berättade det här för Jossan, frågade hon om jag hade sagt det utan anledning eller som svar på en fråga. "Joo Marcus det är nåt jag alltid tänkt på, när man adderar dragningskraften med cirkelns luftkonditionering..."
Och det var därför Josefine böt till sam-sam.


Isaac Newton
Isaac Newton. Vilken fantastisk frisyr, am I right?

My darling, Clementine

Det här ska ju göra så att jag blir glad igen, inte så att det blir som en repris av sommaren. Jag orkar inte en gång till.

Igår hade vi historia på morgonen, där Ullis och jag håller på med ett arbete om Isaac Newton. Vi satt och planerade hur vår plansch ska bli, och jag tror faktiskt att den kommer bli finast av allas. Därefter var det Luciafirande i Aulan i skolan. De sjöng så fint allihopa, och vi hade bästa platserna - i mitten av mittenraden. Sen var det lunch (risgrynsgröt, pepparkakor och clementiner) som gjorde så att alla fick ont i magen, vilket kan ha berott på att alla gjorde byteshandel med varandra om clementinerna och pepparkakorna. Sen hade vi fysik, där vi räknade ut hur mycket det kostar varje gång vi duschar. Min fysiklärare såg chockad ut när han såg skillnaderna mellan hans 4 kronorsdusch och Amys påhittade 18 kronorsdusch, haha. Hur länge duschar du egentligen, typ 40 minuter? - Öhm... nej. 

Igårkväll var jag med mina älskade gamla vänner, och det var väldigt mysigt. Vi såg på Idol och "tippade" på vem som skulle vinna, jättesvårt att gissa verkligen. Elins mamma hade gjort världens godaste lasagne också, mums. Sen insåg jag och Iris massa saker om Elins gosedjur, särskilt den rosa ehm... ja vad är det för något?

Snart ska jag till IKEA, men jag måste äta lite först.
 

Rockabillyversionen av The Hives "A little more for little you", med Howlin' Pelle och The Domestic Bumblebees.
Kan man annat än älska trummisen vid 3:03?

It's one of the reasons they call me Ice woman

Jag kanske är kall, rentav en cold-hearted bitch, men vad är du då?

This is what you'll get

Det här inlägget tillägnar jag Jossans mormor, som var snäll nog att boka tre biljetter till Coldplays konsert i augusti, åt mig, Ullis och Jossan. Det ska bli grymt kul att gå!

Men i alla fall, idag hade jag mitt spanska pratprov... och hm ja det kunde väl ha gått bättre om jag inte hade fått en blackout och glömt vad jag skulle prata om. Men min lärare sa ändå att det var bra och att jag fick till några "riktigt bra meningar". Haha, sicken tur då. Jag fick sluta tidigare också, typ 11.30 så det var skönt.

Nej nu ska jag inspektera hur lussebullarna blir nere i köket.
 
Coldplay

Radiohead - Creep

Tack Timo, för att du tycker om bra musik och gör en coverskiva med fantastisk musik. 
 

Oh la la, je suis un baguette

Gosh, I am a true språknörd. Jag har aldrig någonsin läst franska, men idag lyckades jag förstå flera meningar som Ullet skrev, woho. Kommer inte ihåg vad det var, men någonting om Jossans näsa, ost och baguetter... och engelsktalande aliens som bjuder på fika.

Nu sitter jag med min spanskagrej tills på torsdag. Då ska jag ha pratprov i typ en kvart, hoppas det går bra.

Ni är guldkanten på min dag

"My name is Roger, dansRoger."
- Ullet, 22:24, 081208

Won't you give me a break?

Stress, stress, stress. Jag går sönder inifrån!
Jag hinner inte ens gå till skolan för att jag måste plugga todas las asignaturas... Herregud. Jag kommer säkert gå in i väggen efter den här veckan och tro att jag är en spansk kemist.

Jag får se hur det blir imorgon, måste i alla fall släpa mig till Friendsmötet.

Och inte gör du det hela bättre heller. Och du som ska vara smart? Well, I doubt it.

Didn't I know, didn't I see?

Nu gäller det att tänka positivt och vara stark. Jag har inte gjort något fel. Det är du som har skapat det här, och någon gång var det ju tvunget att komma tillbaka och slå dig i ansiktet. Nu är det dags för dig att kämpa, men jag tror inte att du kommer att göra det. Jag kommer i alla fall inte hoppas på det. Det slutade jag göra för länge sen.

Timo Räisänen - About you now

Timos cover på Sugababes About you now.
Jag föredrar den här rockigare versionen, framför Sugababes sötsliskiga skit. 
Förlåt, alla deras fans. 

Update: Okej, Sugababes version är väl okej (okej sötsliskig musik), men videon är fortfarande bara pinsamt dålig och skapar aggressioner i min feministhjärna. Men whatever. 
 

Att för en kort stund vara någon annan

Förra tisdagen fick vi en uppgift av vår teaterlärare; att skriva en kort självbiografi om en person vi sett som väckte vår nyfikenhet. Det vi skulle göra var att leva oss in i hur personen är, var den kommer ifrån och vart den är på väg. Varför var han eller hon vid den platsen vid just det tillfället?

Jag tycker att det är en ganska rolig uppgift, helt klart fantasikrävande vilket hela teaterkursen är. Jag behöver inte veta något om den här personen, huvudsaken är att det jag hittar på passar ihop med hur jag tror att personen skulle vara om jag verkligen pratade med den.

På ett sätt är det ju det här vi gör hela tiden, vi bedömer personer utifrån deras färgade hår, slitna kläder eller skratt. Kanske är det så fördomar skapas. Någon antar något om en persons utseende, vilket gör att nästa gång denna någon ser en liknande person antar samma sak om den. Självklart är inte meningen med uppgiften att skapa nya fördomar om människor, utan kanske mer att försöka motbevisa våra egna förutfattade meningar. Jag kanske ser, vad jag tror är, en deprimerad man i 20-årsåldern, men då kan jag istället skriva i hans självbiografi att han var nervös inför en anställningsintervju vid just det tillfället jag råkade se honom.

Man ska aldrig glömma att makten att påverka andra är lika stor som makten att påverka sig själv.  

Luften är fri, men det är fantasin också.

The Caesars - It's not the fall that hurts

You're going down. Bitch.
 

Fire alarm

Brandlarmet gick igång idag, precis när vi börjat äta och äntligen fick en paus från allt plugg. Det är vid sådana här tillfällen man lätt urskiljer ettorna från tvåorna och treorna. Ettorna (de flesta av dem, vill säga), som inte är vana vid att brandlarmet går igång stup i kvarten, tar detta på fullt allvar. Lämna allt, gå lugnt mot utgången och därefter stå och frysa på grusplanen tills rektorns röst ropar ut i högtalaren: "Ni kan gå in igen, vi har hittat orsaken till att larmet gick igång och det var...". Vad orsaken är varierar från gång till gång, men den här terminen har det mest varit på grund av problem i köket och med byggjobbarna. Just idag vet jag inte vad orsaken var, men igår (ja, igår) var det återigen byggjobbarnas fel.

Den värsta orsaken till att brandlarmet gått igång, var nog förra terminen, då några tjejer (fjortisar) "råkade" spreja hårspray i ventilationen som vidarebefordrade sprayen till brandlarmet. Hur nu det kan gå till. En annan gång började det brinna i en bit blodpudding. Det är ett ännu större mysterium. Tummen upp för våra mattanter, ehm... jag menar -kvinnor.
Det är inte mycket vi hinner lära oss på grund av allt spring fram och tillbaka till grusplanen, men en sak kan vi och det kommer vi alltid ha med oss.

Vi är alltid redo. För brandlarm.

Kate Nash - Men's needs

Kate Nashs cover på The Cribs Men's needs.
 

RSS 2.0