Green shoes - Soffis blogg

Idag var vi på Kastellet med klassen och det var jättekul! Mitt lag kom näst sist, men det har verkligen ingen betydelse, haha. Vi kämpade på riktigt bra egentligen, bara att vi inte fick så bra poäng... men äsch, vår laganda var bäst!

Efter Kastellet åt vi på Kabyssen med klassen, och jag fick ett glas isvatten uthällt över ryggen. Mm vad skönt, haha. Jag började såklart skrika eftersom det var isvatten, och servitören blev jätteorolig och rädd, stackarn. Amy sa åt mig att vara tyst och servitören sprang och hämtade servetter och torkade min rygg, och resten av lunchen sprang alla servitörer runt och frågade om jag ville ha en till servett eller en filt. Jag satt ju i solen så det var lugnt, men alla verkade tycka att det var det roligaste som hänt. Fina minnen alla kommer ha av mig nu - Sofia som skrek på Kabyssen. Åh ja.


Imorgon är det studenten för hela DaGy. För min klass är det först champagnefrukost hos Martin, sen klassamling i skolan, studentlunch och andra saker (typ konsert eller något sånt, har jag hört) och sist men inte minst utspring! Iiih nervöst och spännande, sorgligt och underbart!

Tre fina år på DaGy slutar och nu börjar allt det nya. Jag lovar att jag inte kommer lämna dig, underbara människa.

(Bilder kommer senare.)

Jag håller på att skriva lite frågor till NV07bc-quizet på studenten, före utspringet, och inser att det faktiskt kommer ta slut. Om två dagar äter vi studentlunch och väntar på att vi ska få springa ut på balkongen och sen nedför trapporna och ut i folkmassan som väntar på oss. Om två dagar är NV07bc inte längre NV07bc. Åtminstone inte på samma sätt.

Det går inte ens att beskriva med ord hur mycket jag har älskat det här sista året med klassen. Så mycket bra som har hänt. Så många minnen.

Den sista riktiga dagen tillsammans är imorgon. Vi ska till Kastellet i Vaxholm och leka lite. Sen är det bara kramar och tårar kvar. Plus ett quiz och lite till.

Precis som det var sorgligt att lämna klassen i nian, 9:2, så är det sorgligt att lämna klassen nu.

Jag älskar er allihop, NV07bc.
 

Så där, då var jag klar med den allra sista uppgiften också, yes! Jag funderar på om vi har presentation av våra engelskprojekt imorgon? Hmm, vi får se. Nu blir det överdrivet välförtjänt sömn!

Ren och skär lycka! Jag har en sak kvar i skolan, en sak. EN SAK! Helt otroligt skönt. Herregud vad jag ska njuta imorgon, för då är allt jobb över, mumma!

Hade rollspel på samhällskunskapen idag och jag var utrikes- och försvarsminister för Amaso (om det nu hette så?) som var en militärdiktatur, haha. Match made in heaven, not. Jag övertygade alla om att det var bäst att nedrusta försvaret och istället ge bistånd till andra länder. Tyvärr blev vi utnyttjade av Amys land (!), vilket var typ det fattigaste landet någonsin. Deras plan var tydligen att vi andra skulle ge bistånd så de kunde bli en ny supermakt, eh? HAHA, "som tur var" hade vi ju diktaturen Bati som grannland och de tog allt fokus från Amys land, mohaha.

Det här rollspelet var i alla fall riktigt, riktigt kul. Första gången det händer på samhällskunskapen, om man bortser från Gollum-grejen, haha.  

Känner mig ganska duktig just nu, trots att skolmailen inte gillar mig. Fast det känns ju lite bättre när man får veta att skolmailen just nu inte gillar någon på DaGy och vägrar samarbeta med alla, wiiehoo life's good!

Nej, nu ska jag skriva lite på mitt sam-arbete (SAMARBETE, haha!). Humorn på topp, yes.

Remix av Renato Carosones klassiker Tu vuò fà l'americano. 
 

Fa fa l’americano!

IIIIIIH. Okej, ta det lugnt, andas. Amy freakar mer än jag gör just nu. Men åh så skoj! Åhå!

Fast läskigt. Men mest roligt.

Hörrni, vet ni vem som äntligen har skaffat en blogg? (Några år försent, men ja, alla kan ju inte vara kappvändare som resten av blogg-Sverige, haha.)

Jo, Amy!

Hon har suktat efter det här länge, ska ni veta. Hon vill berätta hemligheter för alla som kan tänkas vilja läsa dem, få ut sina (oftast) hemska foton på ännu fler ställen och sprida allt skvaller hon får höra dagarna i ända. Man skulle kunna kalla henne Gossip girl eller något annat nedvärderande och kräkframkallande, men nej, jag ska vara snäll.

Amy, grattis och välkommen till bloggvärlden. Jag håller tummarna för att du blir nya Blondinbella. Host. 
(Länk finns nere till vänster nu.)
 

Amy och jag på hennes PBK-missiondag förra året. 

Igår var jag och Elin på Iris allra sista modevisning i gymnasiet. Angelica var modell som vanligt, precis lika snygg och duktig som vanligt också!

Efteråt var jag tvungen att åka hem för att skriva klart mitt engelskprojekt. Jag satt uppe till halv sex imorse och skrev, och nu när jag är pigg igen vågar jag inte ens läsa igenom det, för det är säkert jättedåligt skrivet. Men det blev ju gjort i alla fall, och inskickat eh... fem och en halv timme försent, haha. Oh well!

Nu har jag bara fem saker kvar på listan, och två av dem ska bli klara idag. Det lär inte bli så svårt med tanke på att det är filmkunskap, woho! Frågan är väl varför jag inte bara skrivit dem tidigare?

Okej. Bra saker:
- Rösten som jag tappade igår/förrgår kväll har kommit tillbaka, fast jag är väldigt hes och hostig, men ändå!
- Har projektredovisning idag så det var ju himla skönt att rösten kom tillbaka. Ska bli kul att få berätta om Sigge för de små ettorna.
- No more mr Ignore (hahaha, pucko-time!)
- Slumdog Millionaire är nog en av de bästa filmerna jag har sett.

Mindre bra saker:
- Skaffade nytt pass och ID-kort igår, fotot blev en katastrof! Det ser ut som att jag inte har sovit på flera månader, usch...
- Jag har sju saker kvar att göra på min "att göra"-lista.

Annars är det rätt så chill, haha.

JAG BLIR SÅ JÄVLA ARG. HELVETES OMOGNA JÄVLA IDIOTJÄVEL!

Bara 9 saker kvar att göra nu, imorgon är det troligtvis och förhoppningsvis bara 7! Längtar, längtar, längtar!

Förresten har jag skämt ut mig omedvetet idag också. Herregud vad jag skäms. Alla skrattar åt det, men alltså jag är förvirrad på riktigt... Hm, men man får väl hoppas att det blir bättre inom en snar framtid.

Ian är förresten min senaste vän. Mr Ian INQ.

10 dagar till vattenkarnevalen. 11 dagar till roddregattan. 12 dagar till studentfotograferingen. 11 saker kvar att göra.
16 dagar till studenten.

Man vet att det blir en bra dag om man lyssnar på lite Krunegård på morgonen.
 

Markus Krunegård - Jag är en vampyr

Det är inte alla som har en alldeles egen holländsk syster. Lillasyster Fleur. Hon är så klok, fast hon är så liten. Eller liten och liten, hon är två år yngre. Men det gills ändå.

Åh ja, fester blir så mycket bättre när man har sin Bodyguard och sina esteter med sig.
 

Från mösspåtagningen i fredags. Ullis, Emelie och jag. 
 

Valborgsfirande vid majbrasan i Vasaparken. Jag och Amy. 
 

Fina Freja och jag. 
 

Hemma hos Emilia med massa underbara människor. Jag, Joffe och Olle.