Hatar är ett starkt ord, men ibland inte starkt nog
Jag hatar min klass. Det gör jag verkligen. Det finns ingenting bra med den och det kommer det aldrig överhuvudtaget att finnas heller. Har det inte gått för långt om man hoppas att man ska bli sjuk och få stanna hemma? Att man missar två bussar för att man inte orkar med samma människor dag ut och dag in? Att man faktiskt slutat bry sig om vad man får för betyg, eftersom motivationen är som bortblåst?
Jag hatar mitt liv. Jag vet inte om det var så bra innan allt det där kom och (för)störde, men jag vet att det var bättre i alla fall.
Jag hatar allt som händer just nu. Jag ser ingen mening med det.
Jag hatar att du ljuger för mig. Fortfarande. Efter allt som har hänt borde du visa att du förstår.
Jag hatar de som säger att "det kan väl inte vara så farligt" eller "se det positiva". Ni skulle inte säga så om ni verkligen visste hur det kändes.
Jag hatar mitt liv. Jag vet inte om det var så bra innan allt det där kom och (för)störde, men jag vet att det var bättre i alla fall.
Jag hatar allt som händer just nu. Jag ser ingen mening med det.
Jag hatar att du ljuger för mig. Fortfarande. Efter allt som har hänt borde du visa att du förstår.
Jag hatar de som säger att "det kan väl inte vara så farligt" eller "se det positiva". Ni skulle inte säga så om ni verkligen visste hur det kändes.
Kommentarer
Trackback
