Now join your hands, and with your hands your hearts.
(Och jag hatar att jag skriver det här just nu.)
There are places I remember.
En sjuklings betraktelser, part 2.
Botanikk er det verste blomstene vet.
(Botanik är det värsta blommorna vet.)
- Nordahl Grieg
Visne blomster lyver ikke.
(Vissna blommor ljuger inte.)
- Nils-Fredrik Nielsen
Jag har fyra blommor i mitt rum, i fönstret. Ett spretigt paradisträd, en rosalila orkidée och två som jag inte kan namnet på. En av de två som jag inte kan namnet på trivs inte. Vad jag än gör så hänger den helt deprimerande och hela känslan i fönstret blir dyster. Det är som att den är alternativ och inte vill vara fin. Bara för att sticka ut liksom. (Inget ont om den för det, men ändå.) Fast en sak är lite rolig: trots att bladen hänger blommar den nästan hela tiden och är jättefin på det sättet. Jag förstår inte, ska den hänga sådär? Är det blommans 'grej'? Hm.
En sjuklings betraktelser.
När man är sjuk, har tråkigt och vill ha något att göra, spela för guds skull inte Tetris. Man fastnar! Jag försökte i alla fall häva beroendet genom att spela Super Mario istället... Alltså jag är väl inte direkt känd för mina spelskills (fastän jag är grym på Pacman och Tetris!), utan jag är den som trycker på alla knappar och hoppas att något bra ska hända. (Tekken 6 är jag till exempel himla bra på tack vare min teknik.) Så ja, man kan väl säga att Super Mario inte är min grej. Jag fattar seriöst inte hur man gör för att han ska hoppa längre, eh.
Förresten har jag märkt att det blåsiga vädret har vält balkongmöblerna. (Det ser rätt så roligt ut, i alla fall om man är uttråkad.)
