Att för en kort stund vara någon annan
Förra tisdagen fick vi en uppgift av vår teaterlärare; att skriva en kort självbiografi om en person vi sett som väckte vår nyfikenhet. Det vi skulle göra var att leva oss in i hur personen är, var den kommer ifrån och vart den är på väg. Varför var han eller hon vid den platsen vid just det tillfället?
Jag tycker att det är en ganska rolig uppgift, helt klart fantasikrävande vilket hela teaterkursen är. Jag behöver inte veta något om den här personen, huvudsaken är att det jag hittar på passar ihop med hur jag tror att personen skulle vara om jag verkligen pratade med den.
På ett sätt är det ju det här vi gör hela tiden, vi bedömer personer utifrån deras färgade hår, slitna kläder eller skratt. Kanske är det så fördomar skapas. Någon antar något om en persons utseende, vilket gör att nästa gång denna någon ser en liknande person antar samma sak om den. Självklart är inte meningen med uppgiften att skapa nya fördomar om människor, utan kanske mer att försöka motbevisa våra egna förutfattade meningar. Jag kanske ser, vad jag tror är, en deprimerad man i 20-årsåldern, men då kan jag istället skriva i hans självbiografi att han var nervös inför en anställningsintervju vid just det tillfället jag råkade se honom.
Man ska aldrig glömma att makten att påverka andra är lika stor som makten att påverka sig själv.
Luften är fri, men det är fantasin också.
Jag tycker att det är en ganska rolig uppgift, helt klart fantasikrävande vilket hela teaterkursen är. Jag behöver inte veta något om den här personen, huvudsaken är att det jag hittar på passar ihop med hur jag tror att personen skulle vara om jag verkligen pratade med den.
På ett sätt är det ju det här vi gör hela tiden, vi bedömer personer utifrån deras färgade hår, slitna kläder eller skratt. Kanske är det så fördomar skapas. Någon antar något om en persons utseende, vilket gör att nästa gång denna någon ser en liknande person antar samma sak om den. Självklart är inte meningen med uppgiften att skapa nya fördomar om människor, utan kanske mer att försöka motbevisa våra egna förutfattade meningar. Jag kanske ser, vad jag tror är, en deprimerad man i 20-årsåldern, men då kan jag istället skriva i hans självbiografi att han var nervös inför en anställningsintervju vid just det tillfället jag råkade se honom.
Man ska aldrig glömma att makten att påverka andra är lika stor som makten att påverka sig själv.
Luften är fri, men det är fantasin också.
Kommentarer
Trackback
