Spelar inte längre någon roll, jag orkar inte slåss
Jag vet inte vad jag ska göra längre, hur jag ska bete mig. Jag brukar ge andra personer råd om de behöver det, men när det gäller mig själv vet jag ingenting. I alla fall inte nuförtiden. Jag är en sån där bestämd person som vet vad hon vill och vad hon tycker. Eller är förresten, var menar jag nog.
Det är lite som att jag har slutat kämpa, för det finns liksom inget värt att kämpa för längre. Det kanske inte ens fanns det förut heller, men det kändes ändå som det.
Men vad förväntar jag mig egentligen? Att leva lycklig i alla mina dagar? Att allt ska vara bra dagar och solen skiner och allt det där? Nej. Men lite ärlighet vore trevligt för ovanlighetens skull.
Om du nu skulle läsa det här, vilket du inte gör, skulle du förstå mig. Du säger att du vill att allt ska vara bra, att du lyssnar, att du förstår mig. Men det gör du inte. För du lever i en bubbla av kevlar, och du kommer aldrig växa ur den.
Men vad hjälper i såna situationer som denna?
Kent är svaret. Tack.
Det är lite som att jag har slutat kämpa, för det finns liksom inget värt att kämpa för längre. Det kanske inte ens fanns det förut heller, men det kändes ändå som det.
Men vad förväntar jag mig egentligen? Att leva lycklig i alla mina dagar? Att allt ska vara bra dagar och solen skiner och allt det där? Nej. Men lite ärlighet vore trevligt för ovanlighetens skull.
Om du nu skulle läsa det här, vilket du inte gör, skulle du förstå mig. Du säger att du vill att allt ska vara bra, att du lyssnar, att du förstår mig. Men det gör du inte. För du lever i en bubbla av kevlar, och du kommer aldrig växa ur den.
Men vad hjälper i såna situationer som denna?
Kent är svaret. Tack.
Kommentarer
Trackback
