Ode to NV07bc
Jag håller på att skriva lite frågor till NV07bc-quizet på studenten, före utspringet, och inser att det faktiskt kommer ta slut. Om två dagar äter vi studentlunch och väntar på att vi ska få springa ut på balkongen och sen nedför trapporna och ut i folkmassan som väntar på oss. Om två dagar är NV07bc inte längre NV07bc. Åtminstone inte på samma sätt.
Det går inte ens att beskriva med ord hur mycket jag har älskat det här sista året med klassen. Så mycket bra som har hänt. Så många minnen.
Den sista riktiga dagen tillsammans är imorgon. Vi ska till Kastellet i Vaxholm och leka lite. Sen är det bara kramar och tårar kvar. Plus ett quiz och lite till.
Precis som det var sorgligt att lämna klassen i nian, 9:2, så är det sorgligt att lämna klassen nu.
Jag älskar er allihop, NV07bc.
Det går inte ens att beskriva med ord hur mycket jag har älskat det här sista året med klassen. Så mycket bra som har hänt. Så många minnen.
Den sista riktiga dagen tillsammans är imorgon. Vi ska till Kastellet i Vaxholm och leka lite. Sen är det bara kramar och tårar kvar. Plus ett quiz och lite till.
Precis som det var sorgligt att lämna klassen i nian, 9:2, så är det sorgligt att lämna klassen nu.
Jag älskar er allihop, NV07bc.
Kommentarer
Trackback
