Ännu ett inlägg om min klantighet
Idag när jag och Therese var på väg till den mysiga kemilabben (oh ja), gick jag som vanligt och halvkollade på mobilen samtidigt som jag gick uppför trappan vid våra skåp. Helt plötsligt känner jag att hm, jag tror att jag om några millisekunder kommer krossa mitt högra knä. Tänkt och gjort, så blev det. Eller okej, krossa är väl att ta i, ja ja, jag är överdrivaren och allt sånt... Men jag har i alla fall gått runt i plågor hela dagen och fått en massa sympatiblickar och -hummanden från olika människor. Tänk om det var så varje gång man ramlade alltså. Jag skulle så inte uppskatta komplimanger eller snällhet då.
Mitt högra knä förresten. Mitt älskade högra knä. Det är så vackert just nu. Lite halvsvullet men ack så färgglatt! Blått, rött, rosa, lila... Ha! Jag tror jag ser lite gult också. Se där!
En helt vanlig dag i Sofias liv. Och med risk för att kallas wannabe-Salv: Over and out.
(För visst var det du som skrev så, Salv? Förvirring.)
Det är förmodligen jag som sagt så men kan inte sätta finget på när och i vilket sammanhang. Kan liksom inte använda ett sådant genialt uttryck allt för ofta. Risken finns att det slits ut. I övrigt är det ett fritt land så håll till godo.
Ha en trevlig Söndag, eller vad som återstår av veckans allra heligaste dag. Synda nu inte genom att utföra kroppsarbete, söndagar är till för att pilla navelludd. Om något säger åt dig att hjälpa till hemma eller ilkande (liknande synder, i synnerhet diskning eller den företeelsen föräldrar gillar att kalla "städa ditt rum ((ungjävel)). Så hänvisa till han där uppe. Du vet vem jag menar...han med stort "H". Eller "G". Eller hon också för den delen. Undrar varför man alltid tar för givet att "G" är en man. Han (igen jag vet), eller med risk för att bli mordhotad av Gehovas som kommer och knackar på stup i kvarten, DET (jag sade det nu finns ingen återvändå) kanske är dubbelkönat. Du vet vad jag menar, bägge två. Alltså både taco och biff. Eller så kanske det är något andligt väsen som flyter omkring överallt (eller inte överallt, jag kan på en bråkdels millisekund komma på minst en miljon ställen en sådan ande inte skulle vilja befinna sig) (och för den delen lika många ställen där den skulle älska att vara).
Vad jag vill säga är: absolut ingenting. I själva verket är jag bara en ateist som sitter här och hädar. Take that!
Med risk för att verka tjatig: Over and Out.
Måste be om ökad medicinering. Ska springa iväg till bokhyllan och rådfråga den gode Freud. Festlig snubbe den där. Tänk en krogvända med den snubben. Freud....Freud...
