Don't give up.

Det är så fruktansvärt hemskt när någon man känner lider. Man kan gråta, prata om det, tänka på det hur mycket man vill, men den där maktlösa känslan försvinner inte. Jag kan inte göra någonting för att du ska må bättre. För att du ska bli frisk.

Det är som ett slag i magen. Oväntat och helt oförståeligt. Någon som tränar så mycket som du gör och är så ung, ska inte behöva gå igenom det du gör. Ingen ska behöva gå igenom det. Ingen alls. 

Snälla, bli frisk igen. Ge inte upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0