"It's Allen Ginsberg, man!"
Jag var på Fotografiska museet igår med mamma. Vi såg "One step big shot", utställningen om Gus Van Sants porträttfotografier. Jag har nog aldrig sett sådana fotografier förut, de var helt otroliga. Det fanns ett slags djup som jag aldrig har sett förut. Jag vet inte om det finns ett bättre ord att beskriva utställningen med än "inspirerande". Åh, jag vill också ha väggarna fulla av polaroidfotografier! (Men föreställande människor jag känner.)
Jonathan Rhys Meyers, Drew Barrymore, Lucien Caprar.
Med på utställningen fanns också tre kortfilmer; Discipline of DE (Doing Easy) (1982), Thanksgiving Prayer (1990) och The Ballad of the Skeletons (1996).
Discipline of DE (Doing Easy) är en väldigt speciell film, en instruktionsfilm skulle man kunna säga. Den handlar om att man ska göra saker på det effektivaste sättet och planera allt man gör. Underbart!
Thanksgiving Prayer är en slags anklagande musikalisk dikt om vad som gått fel i USA. En kritik, helt enkelt. Till exempel säger William S. Burroughs, som läser dikten: "Thanks for a country where nobody is allowed to mind his own business" till en patriotisk-aktig bakgrundsmusik. Ju fler gånger jag ser filmen, ju bättre och mer intressant blir den.
The Ballad of the Skeletons är en musikvideo med Allen Ginsberg och musik av Philip Glass och Paul McCartney. Den påminner om Thanksgiving Prayer på ett sätt, båda är samhällskritiska. Riktigt intressant.
