Egentligen.

Jag tror att jag egentligen är ganska ledsen över att vi har förlorat varandra. "Bästa vänner." Men det kan jag ju inte säga till dig. Det vore nästan lika illa som att erkänna att du har rätt i näsdiskussionen. Och det kommer jag aldrig att erkänna, det vet du. Never!

Men det finns väl hopp ändå, för jag vet att du fortfarande bryr dig. Och du vet att jag fortfarande bryr mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0