Green shoes - Soffis blogg

Varför blir inget någonsin som jag vill att det ska bli?

Den frågan har jag ställt mig ofta, och den större delen av gångerna skulle jag tro har varit i år. Visst, året är inte slut än (det är ju en hel månad kvar) men jag tror ändå att jag kommer att minnas det här året som ett stort frågetecken. Ett stort varför. Deprimerande? Nej, faktiskt inte. Samtidigt som jag har väntat på att det här året ska ta slut för att slippa undan allt det jobbiga, har jag nog också lärt mig en del. Insett en del. Jag har aldrig sett mig själv som naiv, men i år testades det där. Om man verkligen tror på någonting, hoppas på någonting, väntar på någonting, finns inga hinder. Ända fram tills man faller. Och det där fallet blir som ett uppvaknande ur en dimma. Man inser saker som man innan tyckte var självklara, men som visade sig vara allt för svåra när det väl gällde. Att resa sig upp och gå vidare är nog det svåraste, att ge upp hoppet om något eller någon. Går det? Helt ärligt vet jag inte. Men det är hoppet man får förlita sig på.

År 2008, ett frågetecken. Ett frågetecken med ett hjärta som prick.